Svälter ihjäl i tysthet

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

I skuggan av alla personangrepp och vidlyftiga löften i den pågående valspurten här hemma sker något annat.

I tysthet.

Östafrika har drabbats av den värsta torrperioden på decennier, fler än 20 miljoner människor riskerar att drabbas av svält. Antalet som lever i extrem hunger i Etiopien, Kenya och Somalia har mer än fördubblats sedan förra året.

Somalia är allra värst drabbat och den akuta torkan har förvärrats varje dag sedan årsskiftet. Det som händer just nu har av hjälporganisationer kallats för den största globala hungerkatastrofen i modern tid.

Somalias befolkning har länge plågats av konflikter, brist på vatten och svältkatastrofer. Halva landets befolkning, närmare åtta miljoner somalier, svälter just nu. Och, hälften av alla somaliska barn under fem år hotas av svält enligt FN. På grund av extrem torka, där fyra regnperioder uteblivit, har ungefär en tredjedel av djuren dött eller slaktats i förtid. Utan kor, getter eller kameler får inte barnen mjölk, en livsviktig proteinkälla för dem.

Experter säger att Somalia numera drabbas så ofta av torkperioder att människor, lokalsamhällen och natur aldrig hinner återhämta sig.

Trots det akuta läget så har det utländska biståndet minskat, det saknas flera miljarder för att mota bort svälten i Somalia. Organisationen Rädda Barnen varnar för att det svälter ihjäl en människa var 48:e sekund i Östafrika.

FN:s väderexperter konstaterar att den pågående torkan beror på klimatförändringarna. Just nu är 100 miljoner människor på flykt i världen, från både krig och klimat.

Det är en rekordhög siffra.

Det högsta antalet någonsin.

Enligt Världsbanken kommer antalet flyktingar i världen att bara bli fler och fler. Det är klimatförändringarna som i stor skala kommer att driva människor från sina hem och länder. År 2050 räknar Världsbanken med att det kommer att finnas fler än 200 miljoner klimatflyktingar globalt. Plus alla de som flyr från krig och förtryck.

Konkurrensen om naturresurserna ökar och FN-chefen António Guterres varnar för att klimatförändringarna är ett växande hot mot världsfreden.

Det här är alltså vad som pågår ute i världen. Samtidigt har valrörelsen här hemma förvandlats till ett barnsligt och omoget mästerskap i offentlig pajkastning.

Nu måste vi skärpa oss.

Allihop.

Det – just precis det – är vi faktiskt skyldiga våra barn.

Mitt sommarprat

I augusti 2022 var jag inbjuden, för andra gången, som sommarpratare i Radio Falköping. Jag delade med mig av känslan av motgång i livet, hur en motgång kan vara en dold välsignelse och kompassriktningen mot en djupare livsmening.

Lyssna på mitt sommarprat ”Tankar från hängmattan”

Nestorfest

Grammisnominerade Falköpingsbandet Nestor bjöd på folkfest med 80-talstema i Falköpings Folkets Park den 13 augusti 2022. Här är några bilder från bandets egna festival i hemstaden.

Samtliga foton © Pascal Tshibanda enligt Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. All kopiering och vidarespridning är förbjuden utan tillstånd från fotografen.

Tack Skövde!

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Den här sommaren kommer jag att minnas för all livemusik jag njutit av, både på festivaler och konserter runt om i landet. Allt från riktigt tung hårdrock, som fick trumhinnorna att dallra i flera dagar efteråt, till eftertänksamma visor.

Den ljumma sommarnatten tillsammans med Lars Winnerbäck på mäktiga Dalhalla var en magisk stund som jag kommer att bära med mig in i höstrusket.

Jag har också varit en trogen besökare på Scensommar på Kulturhustorget i Skövde. Där har rikskända artister stått på scen utanför det som jag menar är Sveriges mest fantastiska kulturhus.

Här samsas bibliotek, teater, konst och bio mitt i stan. Kulturhuset i Skövde är det hus som betytt mest för mig som människa och mina livsval.

Mitt bästa konsertminne från torsdagarna i Skövde är inte någon av de kända artisterna utan ett av de lokala förbanden. I slutet av juli ställde sig makalöse Marcus Wilsson & Kollektivet på scen och knockade totalt alla oss som var där.

Kvalitet rakt igenom.

Med vardagsnära texter från livet i Falköping och småstadens alla drömmar och livssvärta trollband han publiken i kvällssolen på Kulturhustorget. 

Ett arrangemang, signerat Skövde kommun, som var både gratis och tillgängligt för alla.

Jag är övertygad om att ett aktivt lokalt kulturliv är en av de viktigaste demokratiska grundbultarna i samhället. Där finns utgångspunkten för människors rätt till livslång utveckling och lärande.

Det lokala kulturlivet bidrar till att skapa attraktivitet, mötesplatser, sammanhållning och bidrar till mångfalden genom alla människors självklara rätt att uttrycka sig.

Kultur är helt enkelt en ovärderlig del i ett långsiktigt hållbart samhälle.

Genom sommarsatsningen på Kulturhustorget har Skövde kommun skapat mervärde – inte bara för sina egna invånare – utan även för oss som bor i städerna runtomkring och för de lokala musikerna i Skaraborg.

Torsdagskonserterna i Skövde denna sommar är ett tydligt och väldigt välkommet tecken på att den lokala musikscenen så sakteligen börjar komma ur den töcken som pandemin orsakade.

Så, tack Skövde kommun – och alla andra kommuner, föreningar och kyrkor – som den här sommaren skapat scener för den lokala musiken.

Ni har gjort så mycket mer än bara arrangerat konserter, ni bidrar faktiskt till att den här jorden blir en lite bättre plats att leva på.

Precis så livsviktigt och livsavgörande är det ni åstadkommit i sommar.

Marcus Wilsson & Kollektivet

Live på Kulturhustorget, Skövde 29 juli, 2022

Samtliga foton © Pascal Tshibanda enligt Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. All kopiering och vidarespridning är förbjuden utan tillstånd från fotografen.

Fröken Elvis

Live på Kulturhustorget, Skövde 14 juli, 2022

Samtliga foton © Pascal Tshibanda enligt Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. All kopiering och vidarespridning är förbjuden utan tillstånd från fotografen.

Ordning i högen

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag gjorde det på första semesterdagen, lade alla böcker jag längtar efter att läsa i rätt ordning i en hög.

De handlar om samtalskonst, psykologi och favoritämnet historia. Överst i högen ligger en bok om när Sverige befann sig vid avgrunden. 

Jag fascineras av de där stunderna som varit historiskt avgörande men som vi ogärna pratar om. En hel del män(niskor) vurmar för den svenska stormaktstiden, däremot pratar de inte om åren då vi höll på att gå under som nation. 

Jag har läst om Finlands historia i många år, mest för att jag aldrig fick lära mig något om vårt östra grannland i skolan. Överst i min hög av sommarböcker läser jag om då Sverige, i början av 1800-talet, förlorade den östra riksdelen till Ryssland. Och som om det inte vore nog, i söder slogs vi mot Napoleon och i väster mot Danmark.

Sverige var i krig på tre fronter samtidigt och det gick riktigt dåligt för oss. Delar av den svenska armén gjorde uppror, det blev statskupp och kungen avsattes. Frankrike, Ryssland och Danmark hade oss i ett strupgrepp och planerade att en gång för alla göra slut på landet Sverige.

Även om den här tiden var turbulent och vi stod och stirrade ner i den nationella avgrunden så såddes nu fröet till det demokratiska Sverige vi känner idag.

Låt mig spola fram tiden.

Almedalsveckan, proffstyckarnas och tyckomanernas egen sommarfestival, har just avslutats. Landets ledande politiker drar vidare för att redan nu börja kampanja inför höstens val.

Boken jag läser visar att demokratin och vår självständighet som land, sett ur ett historiskt perspektiv, inte är en given självklarhet. Just därför det är så viktigt att vi nu tar ett gemensamt ansvar för att föra ett anständigt och värdigt samhällssamtal. 

Jag läste nyligen en rapport skriven av Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet. Rapporten handlade om Sverige bortom den politiska kampen om den påstådda ”verklighetsbilden”. 

I debatten framställer allt fler politiker Sverige som ett land på väg att rasa ihop. Professor Strömbäck jämför oss med andra länder i 49 internationella rankingar och index. Då växer en helt annan bild fram, Sverige är fortfarande ett av världens allra främsta och mest jämlika länder.

Så, min innerliga önskan här från hängmattan är en öppen, ärlig, tuff, men schysst, hederlig och – inte minst – värdig politisk debatt under valrörelsen. 

Det är alla ni politiker, som vill ha vårt förtroende på valdagen, skyldiga oss som går och röstar.

Narnia & All For The King

Live på Gullbrannafestivalen, Halmstad 7 juli, 2022

Samtliga foton © Pascal Tshibanda enligt Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. All kopiering och vidarespridning är förbjuden utan tillstånd från fotografen.

Den konstiga studenten

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Allt som kan tyckas vara självklart för dig och mig kan för någon annan framstå som helt obegripligt.

Ta den konstiga studenten som exempel. 

Jag har förgäves försökt att förklara det svenska studentfirandet för mina engelska vänner. Alla har lyssnat artigt och försökt förstå utan att lyckas. För dem är det svenska studentfirande lika oförståeligt som det engelska skolsystemet är för mig.

Något som liknar den svenska studenten finns inte i England. Där finns inget utspring, inga plakat med gamla barndomsbilder, blommor och gosedjur som hängs runt halsar, korteger eller flak dragna av traktorer.

Allt det där som är självklart här.

När jag skriver de här raderna har de sista gästerna gått hem, partytältet står tomt i min trädgård och det finns mat och dryck över för flera dagar.

Jag sitter här och både pustar ut och filosoferar. Jag tänker att traditioner är viktiga för att känna tillhörighet, för att vi ska förstå vad det betyder att vara människa ihop med andra människor.

Arkeologin lär oss att vi ägnat oss åt traditioner ända sen vi bodde i grottan. Det är de gemensamma traditionerna som bekräftar oss som människor och som samhälle. Det yttre beviset på att vi hör ihop. Jag tänker att våra traditioner är en möjlighet att hantera olika faser av livet; födelse, död och andra gränspassager.

Det gamla svenska enhetssamhället är borta, även om en del av oss drömmer sig tillbaka en nostalgisk, men falsk, historisk bild av vårt land. Och de verktyg som nostalgikerna använder, missnöje, misstro och misströstan, riskerar faktiskt att fräta sönder oss inifrån som land.

Numera lever vi en mycket utmanande tid, men rik och myllrande, där världen krympt och tid och rum upphävts.

Jag menar att den konstiga studenten, i alla fall sett med engelska ögon, har varit ett fantastiskt tillfälle för oss att samlas som samhälle. Jag kämpade med att hålla tårarna tillbaka i väntan på utspringet, mitt i den mångfald som är mitt Falköping. 

Tillsammans var vi där i ett och samma syfte, att hylla alla våra ungdomar som nu är på väg ut i vuxenlivet.

Och vi firade verkligen alla, oavsett vem de än är. Från världens alla hörn, långa, korta, hbtqi-personer eller funktionsvarierade.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna att alla intryck och upplevelser vi fått den här studentveckan vävs in i våra liv som små, men oändligt betydelsefulla trådar. Väven får nyanser och nya mönster den inte skulle fått utan vår gemensamma studenttradition.

Och jag är övertygad om att det är just den här gemensamma livsväven som håller oss samman som människor och som samhälle.

Heja svenska språket!

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Ni som följer mig här i spalterna vet att jag har en förkärlek till England, det engelska språket och allt som är engelskt. Mest beror det på att jag utbildat mig där och mött några av de viktigaste människorna i mitt liv i just det landet.

Men, jag har också haft det svenska språket som mitt arbetsredskap genom hela yrkeslivet, som journalist, kommunikatör, chef och ledare. Det svenska språket har alltid varit mitt viktigaste verktyg.

Det är därför som jag ser med oro på anglifieringen som pågår.

Språk utvecklas, förändras och anpassas hela tiden, det är helt naturligt. Jag skulle till och med säga att det är självklart. Vi människor söker de uttryck som bäst hjälper oss att kommunicera.

Men, ingen kan ju blunda för att engelskans andel i svenskan bara ökar och har gjort så i många år. Inom svensk högre utbildning och forskning skrivs i dag de flesta avhandlingar och vetenskapliga artiklar på engelska. Engelska är också koncernspråket i många stora företag och favoritspråket i reklam.

Jag var nyligen inbjuden till en middag i Stockholm där två föreläsare skulle dela med sig av sina tankar kring hur näringslivet kommer att utvecklas framöver. Båda bytte ut ungefär tjugo procent av allt de sade till engelska.

En av dem presenterade sig som en ”people expert” som jobbade med ”talent acquisition”. Den andre förklarade att han minsann jobbade med ”why-et” och för att förtydliga vad han sysslade med lade han till:

– Jag tar alltid ”lead” i frågan om ”purpose”.

Jag vet inte om bilden klarnade ytterligare för oss som lyssnade.

Tveksamt.

Och så fortsatte de under hela middagen, de pratade om ”breaking-läget”, de ”claimade”, ”pitchade”, ”brandade” och förklarade hur viktigt det var att ”impacta”.

Jag lommade rätt förvirrad därifrån och funderade på vad det gör med oss när vi använder språket på det här slarviga sättet? Jag stod på centralstationen medan tankarna for runt i huvudet. Min blick landade på en affisch där ett företag gjorde reklam för att allt kan ”outsourcas”, till och med en ostfralla.

Missta mig inte för att vara en som inte fattar att språk förändras och utvecklas. Det är, som sagt, helt naturligt. Det är inte det jag reagerar på.

Jag blir däremot, milt sagt, förbryllad av de som delvis pratar engelska istället för svenska.

Speciellt i offentliga sammanhang.

Och det när det finns svenska ord som det går alldeles utmärkt att använda.

Sydafrikas president Nelson Mandela lär ha sagt: ”Om du pratar med en man på ett språk som han förstår, går det till hans huvud. Om du pratar med honom på hans modersmål, går det till hans hjärta.”

Redan för tjugo år sedan klubbade riksdagen en handlingsplan för att främja det svenska språket. Ändå håller engelskan på att tränga in i svenskan likt en invasiv växt.

Jag tror att det är dags nu att inte bara damma av den där handlingsplanen, utan även att göra ett rejält omtag.