Välkommen till stenåldern

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Ett sånt här strul när jag skulle vaccinera mig hade jag inte förväntat mig. Digitala e-tjänster som tog bort min bokning utan att meddela mig. En annan där jag trodde att jag bokade tid i Västra Götaland fast jag i själva verket bokade tid i Småland.

Kunde verkligen den svenska digitala infrastrukturen vara så här urusel?

När jag väl lyckades boka tid och kom på plats så kunde det lika gärna stått en skäggig gubbe i grå särk och träpåk och sagt:

-Välkommen till stenåldern!

För där skulle jag först fylla i ett papper för att sedan gå till en lucka där jag fyllde i ytterligare ett papper för att sedan få ett tredje papper tillbaka. Och en extra liten papperslapp för säkerhets skull.

Vi är fler än 1,7 miljoner invånare i Västra Götaland, om alla ska ha 2-3 papper för att vaccinera sig så är det inte svårt att räkna ut vilket gammaldags, ohanterligt, byråkratiskt pappersberg vi nu skapar.

För någon dag sedan ombads jag att utvärdera hur mina gymnasieungdomars digitala undervisning under pandemin fungerat. Utvärderingen skulle ironiskt nog göras på papper.

Det var nästan svårt att hålla sig för skratt!

Den svenska regeringen har en strategi där målet är att vi ska vara bäst i världen på digitalisering.

Men det är långt kvar, för här står vi både med digitala lösningar som inte håller måttet och en förkärlek för papper som ogenerat dröjer sig kvar.

Det har skrivits spaltmeter om att vi snabbt tagit sjumilakliv i vår digitala mognad under pandemin. Själv är jag tveksam och det som oroar mig ännu mer är alla de som nu pratar om att allt ska återgå till det ’normala’. De menar oftast att allt helst ska gå tillbaka till så som det var innan pandemin.

Det är inte utveckling, det är tillbakagång.

Digitaliseringen är på många sätt en välsignelse, inte minst för det nödvändiga arbetet med hållbar utveckling. Det är bra att människor möts, men vi kan till exempel inte fortsätta att flyga ihjäl vår jord. Vi behöver istället mötas lite mer sällan i verkligheten, men desto oftare digitalt. 

Bara lite drygt fem procent av svenskarna lever i det som kallas digitalt utanförskap. Vi är ett land och ett folk där de flesta har hyfsad koll på det digitala. Och, det är inte heller sant att de äldre inte fixar digitaliseringen. Visst, en del äldre tycker digitaliseringen är kämpig, men många går kurs eller lär sig genom yngre släktingar. De äldre jag har runt mig, och då pratar jag 80 plus, de är rent av skickliga på att hantera mobiler, paddor och datorer. 

Bland dem som använder internet sällan eller inte alls är andelen med funktionsvariation dubbelt så stor som bland befolkningen i stort. Där har vi däremot en utmaning, för bakom den siffran döljer sig ofta dåligt utformade e-tjänster som stänger ute den gruppen. 

Det finns ingen annan väg framåt än digitalisering, men vi ska göra det på ett klokt och hållbart sätt. Och, viktigast av allt, i en takt och på ett sätt så att alla får en chans att hänga med.

Men en sak är säker Sverige, vi kan bättre än så här!