Jag är ingen partist!

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Det är lika roande varje gång det händer, när någon försöker placera mig i ett fack, när någon försöker sätta en åsiktsetikett på mig.

”Han är liberal.”
”Han är socialdemokrat.”
”Han är centerpartist”
”Han är socialist.”
”Han är nymoderat.”
”Han är miljöpartist.”

Författaren Franz Kafka skrev för länge sedan något i stil med att han trivdes bäst med att vara medvetet svårdefinierad och ogripbar. Det lockar också mig, för mitt liv ryms inte i ett litet fack.

Så nej, jag är ingen partist, något som partister verkar ha väldigt svårt att förstå. För självklart måste man väl vara något?

Okej då, här kommer min bekännelse: Jag är velig.

Jag är en sådan där jättejobbig å ena sidan, å andra sidan-människa. Jag är en sån där väljare som inte röstar på samma partist i något av de tre valen och jag byter för varje val jag röstar i. Jag är en sådan där som tycker att de flesta partister har kloka åsikter och att nästan alla har idéer som jag kan sympatisera med.

Åtminstone lite grann.

valsedel

De har hänt att jag stått där på valdagen med flera olika partisters valsedlar i min hand och i sista sekund bestämt mig för vilken som ska åka ner i kuvertet.

Enligt SCB finns det ungefär 40 000 kommun- och landstingspolitiker i det här landet, nästan alla är fritidspolitiker. De är våra grannar, kollegor och vänner som tar ledigt från sina jobb och ägnar kvällar och helger åt att läsa tegelstenstjocka handlingar skrivna på krånglig kanslisvenska.

För mig är de demokratins grovjobbare, invånarnas förtroendefullt valda åsiktsbärare.

De senaste decennierna har jag ägnat mitt yrkesliv åt dem. För bakom alla partister, oavsett partifärg, finns vi tjänstepersoner. De flesta av oss brinner för fullt för demokratin som samhällsbärande idé. De flesta av oss har tagit studielån och läst långa utbildningar för att bidra med kunskap som hjälper partisterna att fatta så kloka beslut som möjligt.

Det är ett viktigt jobb vi tjänstepersoner ägnar dagarna åt, det är ett jobb som går ut på att låta så många röster som möjligt få höras och värna rätten för alla invånare. För att samhället ska vara så öppet som möjligt, så att så många som möjligt ska kunna delta.

De flesta av oss tjänstepersoner gör vårt jobb helt i det tysta och det är precis så som det ska vara. Det är inte vi som ska synas, det är partisterna.

Som sagt, jag är ingen partist och jag tänker inte heller bli det. Däremot vill jag leva mitt liv som ett uttryck för det finaste en människa kan vara – nämligen demokratist.