Prata svenska, finnjävel!

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Vi lekte en improviserad bollek och jagade varandra som bara killar i tonåren, som inte hunnit växa till sig, kan göra. Mina kompisar sade någon mening då och då på sitt hemspråk. För mig var det inget konstigt, jag har ju alltid burit flera kontinenter inom mig.

Fotograf © Søren Sigfusson/norden.org

Fler och fler ungdomar samlades runt oss och några anslöt spontant till vår lek. Plötsligt fräste någon ord likt en pisksnärt:
– Men prata svenska då, finnjävel!

Leken avstannade, jag minns att jag blev helt mållös och önskade att jag kunde försvinna ner i någon osynlig lucka i golvet. Just i det här sammanhanget var “finnjävel” det mest använda invektivet. Det var helt okej och allmänt accepterat att säga så till de som hade finskt påbrå. 

Det gjorde även de vuxna.

Och det här har suttit kvar som en tagg i mitt inre ända sedan dess, att det tilläts vara så här och att jag själv, inte en enda gång, höjde rösten till försvar för mina finska kompisar. 

Antagligen var jag livrädd för vilka ord som då skulle kunna användas mot mig…

Jag har på sistone börjat fundera på allt som jag inte fick lära mig i skolan, Finlands historia till exempel. Något jag har försökt ta igen som vuxen genom att läsa böcker och prata med kollegor och vänner i Seinäjoki, Jalasjärvi, och Riihimäki.

Ju mer jag försöker att förstå, desto mer växer tyvärr den olustiga magkänslan; att det finns en skavande, obehaglig storebrorsattityd, med en nedlåtande klangbotten, i vårt förhållande till Finland. Detta trots att vår gemensamma och sammanflätade historia sträcker sig fler än tusen år tillbaka i tiden.

Jag må ha varit en räddhågsen tonåring, som tyvärr inte stod upp för mina kompisar den där gången för flera decennier sedan, men lyckligtvis har utvecklingen ändå gått åt rätt håll. Idag är de upp emot 600 000 sverigefinnarna en erkänd nationell minoritet, med egen flagga och högtidsdag i februari.

Jag själv behöver bara ta en snabb titt på samtidshistorien för att förstå att det råder inget som helst tvivel om att finska hjärtan, hjärnor och händer starkt har bidragit till Sveriges utveckling.

Och, att alltid fritt få tala sitt modersmål, utan att riskera att bli kränkt, borde vara en självklar och odiskutabel mänsklig rättighet.

Det är något jag, inte för en endaste sekund, håller tyst om längre.

Hyvää päivänjatkoa!

 

Podd med hopp om livet

Den här sommaren har jag upptäckt en fantastisk podcast, Anna & Pekka Podcast – med hopp om livet.

De beskriver själva sin podd som ”Vi pratar om våra egna liv och om oss själva. På allvar men ofta med en lättsam underton. Vi utforskar mänskliga frågor utan att ha de rätta svaren. Vi är övertygade om att öppna ömsesidiga samtal skapar hopp, acceptans och fredliga relationer.

Anna Nörby Gennerud är kommunikationsspecialist som nu studerar psykologi och Pekka Talamo är samtals- och gruppterapeut.

Ta dig tid att lyssna till deras livgivande samtal!

Länk till Anna och Pekkas hemsida