Strunt i planeringen!

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag har länge fascinerats över de som tror att livet går att kontrollera genom planering. Människor som med petig noggrannhet tror att verkligheten ryms i ett Excel-blad eller ett styrdokument.

Nu ska du inte tro att jag är en människa som inte gillar att ha koll på saker. Tvärtom, också jag har mina fasta rutiner för att livet ska funka.

Men ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett att livet är det som händer medan jag håller på att planera det. Och det gör att jag har blivit bättre på att släppa taget; om mig själv, om andra och hela livet.

Ta mitt yrkesliv, eller den så kallade karriären, till exempel. Jag har aldrig planerat den speciellt mycket. Jag följer mina värderingar och ser var de tar mig. För snart två år sen fick jag ett nytt jobb och nu gör jag väldigt mycket mer än titeln på mitt visitkort.

Häromveckan fick jag en fråga om jag ville leda en verksamhet som jag på pappret inte har helt rätt bakgrund för. Men, jag fick jobbet för andra kompetenser än de som man kan läsa sig till i regelboken.

En av mina lärare i London har just gett en ledarskapsbok, som delvis bygger på forskning på svenska arbetsplatser. I boken slår han fast att vi idag har en global ledarskapskris. Han räknar upp direktörer, statsministrar, presidenter och påvar som misslyckats i sitt ledarskap. Detta samtidigt som digitaliseringen och sociala medier gör att både konsumenter och medborgare ställer allt tuffare krav på oss som leder samhällen, organisationer och företag.

Vi förväntas, helt enkelt och självklart, bete oss sjyst mot både människor och naturen.

När jag snurrar runt i landet och pratar ledarskap brukar jag ofta säga att vi alla är ledare; för våra barn, våra åldrande föräldrar, på hästryggen, i fotbollsföreningen eller bostadsrättsföreningen.

Ledarskap är verkligen inget som några få utvalda med titeln chef, hokus pokus filiokus, får ägna sig åt.

En organisation, liten eller stor, består först och främst av människor. Och människor känner och upplever först och främst. Fantasin om den förnuftiga och logiska människan är lika mycket en fantasi som att vi kan kontrollera livet.

Det var den insikten, att vi människor är just människor som gjorde att just jag fick det där jobberbjudandet som jag inte kunde säga nej till.

Jag hoppas att det räcker också för dig, i de sammanhang där du är ledare, för att ta dig an det som livet kastar emot just dig.

För livet, precis som människor, går inte att planera.