Tjejen i slöja tacklar hårt!

Krönika i Skaraborgsbygdens Tidning, publicerad

Tjejen i slöja springer ikapp killen som är huvudet längre, sätter in en perfekt avvägd tackling, stoppar bollen, ser sig sekundsnabbt omkring och slår sedan en öppnande passning i djupled. Jublet vet inga gränser när bollen letar sig in bland maskorna, barnen kramar jublande om varandra.

Klassbollen 2015 på Dotorp i centrala Falköping, tusentals barn, föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar finns på plats trots regnskurar, snålblåst och en jämngrå himmel.

På ytan ser det ut som om Falköpings KIK och IFK Falköping arrangerar en fotbollsturnering, jag menar att föreningarna ägnar sig åt att skapa mening i våra liv och bygga ett bättre samhälle.

Det här är helgen när vi alla möts på lika villkor och där glädjen att få vara tillsammans är viktigast. Laget som jag ansvarar för förlorade fem raka matcher och vi gjorde det med ett stort leende på läpparna.

Under Klassbollen spelar de som kan ihop med de som inte ens kan träffa en liggande boll. Här spelar de med slöja ihop med dem utan. Här spelar de smala med de överviktiga och tjejerna med killarna.

Här möts alla vi som tyvärr inte möts tillräckligt ofta i vardagen.

Jag läser en bok av läkaren Viktor Frankl, en av psykologins pionjärer, som hölls fången i nazisternas koncentrationsläger. Under förintelsen studerade han vad det är som gör att vissa människor klarar av kriser, bakslag och svåra levnadsförhållanden. Helt enkelt, vad är det som gör att vissa överlever och andra inte.

Svaret han fann under åren i koncentrationslägren var att de som överlevde hade en mening att leva för och den meningen hittar vi när vi lever i goda relationer med oss själva och våra medmänniskor. Viktor Frankl skriver om hur han varje dag i Auschwitz såg vacker natur, upplevde kärleksfulla handlingar, glädje, skratt och kamratskap.

De som lyckades se detta i dödens väntrum var de som överlevde.

Den amerikanske författaren Parker J. Palmer skriver att ett samhälles styrka ska mätas i förmågan att hantera och härbärgera olika åsikter och livsstilar. Vi behöver alltså inte vara överens, men vi ska visa varandra respekt. Jag ser tyvärr dagligen hur gränserna för vad vi anser oss ha rätt att säga och tycka om våra medmänniskor flyttas åt fel håll.

Det är därför öppna och inkluderande mötesplatser som Klassbollen är livsnödvändiga. Tillfällen där vi alla, hud mot hud, möts bortom prestige, titlar och lönekuvert. Där vi alla möts som det vi i grunden är bakom alla våra påklistrade masker, nämligen människor.

Falköpings KIK och IFK Falköping skapar just den mening som Viktor Frankl såg vara så viktig för vår överlevnad som människor. Föreningarna bidrar till att bygga ett samhälle där alla får plats och där det är en självklarhet att tjejer i slöja tacklas hårt och slår öppnande djupledspassningar.