Barnet i finrummet

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Det har alltid funnits en del av mig som velat dra sig undan till en självvald ensamhet där jag ostört får umgås med mig själv och mina tankar.

När jag var liten och växte upp fanns den fristaden på andra sidan gatan. Jag pratar om den plats som antagligen var den allra viktigaste för mig som barn, stadsbiblioteket. Det var där tillvaron öppnade sig för mig, det var där som jag insåg att världen var större än Skövde.

Väldigt mycket större än Skövde.

Min tålmodiga mormor lärde mig att läsa långt innan jag började skolan och med de kunskaperna sprang jag över gatan till barnböckerna, till Tintins värld och fortsatte sedan vidare till böcker om historia, religion och filosofi.

Hjälp fick jag alltid och svar på alla mina frågor. Kvinnorna, för jag minns bara att det var kvinnor som jobbade på stadsbiblioteket, skrev ut det blekgula lånekortet på skrivmaskin och petade vant in det i en liten plastficka.

Lånekortet var nyckeln till världen för mig. För det var så jag kände det, att hela världen fanns där bland hyllorna.

Men när jag kollar på statistik från Kungliga Biblioteket så blir jag bekymrad. De allra flesta biblioteken i Sverige har bara öppet kontorstid, tre av fem bibliotek har öppet färre än 20 timmar i veckan och futtiga ett av tio har öppet på helgen, och då vanligtvis bara några timmar.

Arbetet med att ta fram en ny svensk biblioteksstrategi är i full gång och ska vara klart 2019. Jag kommer så klart inte att bli tillfrågad om hur framtidens bibliotek ska vara, men om jag hade blivit det så skulle jag säga att demokratins och kunskapens finrum ska vara öppet både kvällar och helger, så att fler gratis kan få uppleva känslan av hur världen läggs för deras fötter.

Jag känner en oerhörd tacksamhet över att stadsbiblioteket i Skövde fanns där när jag var barn, det var nog den plats där jag kunde få vara mig själv som allra mest.

Och jag är helt övertygad om att det var alla ändlösa timmar på biblioteket som senare i livet ledde mig fram till min mastersexamen och som sedan ledde mig vidare till att våga hoppa på en doktorandutbildning för att börja forska.

Ett biblioteks värde kan aldrig någonsin mätas i pengar, därför att livet självt aldrig kan värderas. Kunskap är liv och jag är övertygad om att jag aldrig hade varit den jag är idag om det inte vore för stadsbiblioteket i Skövde, samhällets finrum.