Min lärare är en sothöna

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Å ena sidan har pandemin lett till att rörligheten i världen minskat och att gränser stängts, å andra sidan har den i raketfart påskyndat digitaliseringen. Efter mer än ett pandemiår står vi nu digitalt starkare än någonsin tidigare. Jag märker det på jobbet, men framför allt när jag pluggar. 

Just nu läser jag tre olika kurser på universitet i Storbritannien och Finland. Vi som läser ihop kommer från hela världen, från Pakistan, Saudiarabien, USA, Mexiko, Polen och Sydafrika för att nämna några länder. Tack vare smarta digitala lösningar kan vi se, höra, prata och samarbeta med varandra utan problem.

Digitaliseringen suddar ut gränser och öppnar upp för kunskaps- och erfarenhetsutbyten som var otänkbara för bara några år sedan.

När jag nu inte kan resa långt på grund av pandemin så reser jag istället kort. Jag besökte nyligen en av mina favoritplatser på jorden, Naturum vid Hornborgasjön. Fågellivet där är rikt oavsett när på året jag kommer dit. Just den här vårdagen slöt jag ögonen mot solens värmande strålar och när jag öppnade dem igen såg jag en sothöna långsamt glida fram i vattnet. Plötsligt stannade den upp, sprattlade till och dök ned med huvudet under ytan. 

Sothöna, Naturum Hornborgasjön © Foto: Pascal Tshibanda, 2021

Där och då drabbades jag igen av den fantastiska insikten att allt och alla hör ihop. Vattnet, vassen, sothönan, jag och du hänger ihop i det ekologiska systemet. Det är ett smått magiskt vetande som jag tyvärr ofta glömmer av i vardagen.

Ta växtligheten som exempel, varje liten vitsippa som jag sett den här våren hänger ihop i ett oöverblickbart rotsystem som det inte går att se början eller slut på. Det här underjordiska virrvarret kallas för rhizom, ett ord som några smarta franska djupingar började använda för att filosofiskt förklara hur vi lär oss genom livet. 

Deras poäng var att allt hänger ihop och att vi kan lära oss av allt, överallt, hela tiden.

Ibland lär jag mig när jag pluggar, men lärande går alltid bortom skolbänken. Mina egna barn är nog de som lärt mig mest om mitt eget lärande. En av dem skuttade och skrittade runt i trädgården för att lära sig invecklade dressyrprogram. Den andre knöt ihop precis allt i huset för att öva sina motoriska förmågor. Gränsen mellan glädjefylld lek och kunskap fanns inte för dem. 

Och, nu måste jag komma med ett erkännande.

Jag har lärt mig mer om hur världen funkar från en sothöna i Broddetorp, teaterpjäser, musik och mina barns lekar än jag lärt mig från knastertorra akademiska avhandlingar från kända universitet. Och mina barn visste redan svaret på det forskningen nu kommit fram till, att lust och glädje sätter fart på lärandet.

Nu skulle jag vilja utmana dig.

Ta de kommande dagarna och var uppmärksam på hur du lär dig mest, bäst och roligast. Det spelar överhuvudtaget ingen som helst roll vad eller hur du lär dig. Det viktigaste är att du inte fastnar, stelnar och inbillar dig när du egentligen inte vet, utan förblir öppen och nyfiken på att alltid lära om och lära nytt.

Lycka till med utmaningen!