”Å den ä bôrta den mä”

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag minns det väldigt tydligt. Vi stod i hans lägenhet i stan, framför ett gulnat svartvitt foto på väggen. Han var så gammal att han behövde luta sig mot mig för att orka stå upp, det här var bara några månader innan han dog.

Så pekade han på fotot och sa: ”Den ä bôrta å den ä bôrta…” Hans finger pekade på barn efter barn, prydligt uppradade utanför ett rött litet hus på den skaraborgska landsbygden. Jag tittade och såg att det var, kanske inte fattiga barn, men i alla fall barn som livet tvingat att leva enkelt. Varenda en av dem var mina släktingar, precis som den gamle mannen som lutande sökte mitt stöd. Han fortsatte att peka på sina syskon:

– Å den ä också bôrta, fortsatte han.

Till slut kom han till det sista barnet på det gulnade fotografiet.

– Å den ä bôrta den mä, sade han medan fingret stannade till vid en liten pojke på bilden.
– Dä ä bara ja kvar, sade han och tystnade.

Han, den siste i den stora syskonskaran som fortfarande levde. Åtminstone en liten tid till.

Häromdagen, många år senare, gick jag runt på en kyrkogård på landsbygden, ett par stenkast från huset på det gulnade fotografiet, och letade efter hans grav. Vid min sida gick någon som jag inte sett på tusentals dagar. Livet och Atlanten har hållit oss åtskilda. Men nu letade vi tillsammans efter våra rötter, som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Trots att vi blivit både äldre och kanske rent av lite gråa.

Det finns mycket erfarenhet och forskning som visar att familjen påverkar oss i väldigt stor utsträckning. En familj, hur än vi väljer att den ska se ut, kan skapa frihet och utveckling, men också problem och låsningar. Vem vi är i familjen och vilken roll vi tilldelas är något vi bär med oss genom hela livet. Det är relationsmönster som vi tar med oss till jobbet varje måndag, till fotbollsträningen, in i varje ny relation eller konflikt under vår livsresa.

Hur vi ser på och behandlar varandra i familjen har enormt inflytande på oss, och hur vi pratar med varandra därhemma påverkar inte bara vilka vi är utan också vad vi kan bli.

Inget i livet går att sudda ut, men ingenting är heller fast, orubbligt eller oföränderligt.

Allt går att förändra. Idag och imorgon.

Och där på kyrkogården förändrades berättelsen om alla syskonen på det gulnade fotografiet, den bytte skepnad från död till liv.

För där stod ju vi, tillsammans igen, efter alla tusentals dagar.