Tvärsäker okunnighet

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Det verkar som om inget gör oss människor mer tvärsäkra än okunskap. Ju mindre vi vet om något, desto säkrare är vi på att vi har rätt.

Jag tror att en del av förklaringen ligger i att de flesta av oss är dåliga lyssnare. Vi lyssnar på vår omgivning med ett halvt öra, fullt upptagna med att klura ut vad vi ska drämma till med när den mittemot oss måste andas.

Jag försöker hålla koll på hur många gånger i veckan jag hör kaxigheter typ ”så här är det” och ”det här är sanningen”. Sånt där som folk alltid slänger sig med när de egentligen bara luftar sina favoritåsikter.

För ett tag sedan fick jag frågan om jag kunde ge ett gott råd till en människa. Jag förberedde mig noga, läste på och tänkte igenom allt så att jag skulle ha ordentligt på fötterna. När det så var dags blev jag avbruten direkt och fick sedan lyssna till en evighetslång monolog. Jag gick därifrån, helt dränerad på energi, efter att ha agerat resonanslåda i en timme åt en person som mest verkade vara kär i sin egen röst.

Listan på folk som tror sig veta och kunna i princip allt utan att behöva lyssna eller läsa är lång. De finns överallt, på jobbet, i politiken, i TV:s debattprogram, på kloaksajterna på nätet och där alla världens bästa fotbollspelare alltid sitter, på läktaren.

Men allt handlar inte om att vi är dåliga lyssnare, det största problemet är att vi tror att vi är smartare och bättre än vad vi faktiskt är. Det kallas för Dunning-Kruger-effekten efter två forskare som bevisat, genom en serie vetenskapliga experiment, att den som är okunnig inte förstår att hen är okunnig och därför överskattar sig själv. Dunning och Kruger bevisade att okunniga inte bara fattar dåliga beslut utan även att deras okunskap hindrar dem från att förstå konsekvenserna.

De lever i en illusion av överlägsenhet.

Jag kan ta mig själv som exempel, jag tror att jag är bättre bilförare än de flesta, att jag kan sjunga mig till en guldbiljett i TV:s Idol och varje lördag inbillar jag mig att jag platsar i Premier League om jag bara kunde klura ut var jag lagt fotbollskorna.

Dunning och Kruger har också bevisat att riktigt kunniga människor, till exempel forskare, ofta underskattar sina djupa kunskaper vilket leder till att de tror att omgivningen kan minst lika mycket som de själva.

Alltså, den som inget kan har en övertro på sig själv och den som verkligen kan är full av tvivel.

Jag upplever att Dunning-Kruger-effekten på sistone dragit in som en virvelvind över landet. Självutnämnda ”experter” sprider sina åsikter om tillståndet i världen som vore de sanningar, allt medan självgodheten oblygt sprutar ur deras öron.

Jag tror faktiskt att det är dags att vi alla tänker till en smula nu och börjar fundera på vems så kallade verklighetsbeskrivning vi väljer att lyssna till och som vi vill ska definiera samhällsdebatten.

Och du, nästa gång någon tvärsäkert deklarerar ”sanningen” i din närhet, utan minsta tvivel, då kan du le lite inombords och tänka på Dunning-Kruger-effekten.