Besök i kloakerna

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag är väldigt tudelad när det gäller sociala medier, en sida av mig ser hur de för oss närmare varandra. En annan hur de mest är en spegel för självbekräftelse och självupptagenhet. 

En morgon vaknade jag upp till en twittrande TV-kändis, han är dessutom självutnämnd akademiskt orakel, framtidsforskare och expert på allting annat. 

Åtminstone enligt honom själv.

Denna gång hade han hoppat rakt ner i en tankemässig gyttja och skrivit något som kan uppfattas som, inte främlingsfientligt, utan rent ut sagt rasistiskt.

Med all rätt blev det hej och hallå och till slut hej och hej då för kändisens alla offentliga uppdrag. I en hel dag ägnade han sig därför i panik åt att försöka minimera skadorna, när inte det funkade så började han fäkta och slåss mot allt och alla.

Det var mer än tragiskt att se på.

Två saker lär den här historien mig. Det ena är att om man förskjuter en människa så blir hens åsikter genast än mer radikala. Hjalmar Söderbergs ord i Doktor Glas känns lika träffsäkra idag som för drygt hundra år sedan, ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.” 

Det andra jag lärde mig är att det finns en grupp väldigt, väldigt arga och missnöjda män(iskor) i det här landet. Att läsa vad som skrevs på Twitter de följande dagarna var som att besöka en kloak. 

Det var mörkt, det var kallt, det luktade illa och det var fullt med råttor överallt.

Många av de här män(iskorna) gömmer sig bakom anonyma trollkonton och verkar ha obegränsat med tid att påpeka hur korkade, vidriga, fula och parasiterande de anser att de flesta andra verkar vara. En hel del andra, som slarvat bort sin självinsikt, visar upp sig med både namn och bild. Alltid parat med en självbild som sedan länge passerat storhetsvansinnets gräns.

När de här raderna skrivs har jag precis hängt upp skylten, checkat ut från jobb och ansvar och börjat njuta av sommarsemestern. Nu ska jag ta ledigt även från sociala medier. Jag behöver dem inte, jag har till och med raderat Twitter-appen i mobilen. 

Jag lämnar de arga, missnöjda, missunnsamma män(iskorna) i sin egen självförödande och destruktiva filterbubbla. 

Vad jag behöver är sol, frisk luft, vandringar i naturen och bad från en brygga, inte ännu ett besök i de sociala mediernas mörkaste kloak. 

Glad sommar!