Jag tappade orden

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag började plugga utomlands för ett par år sedan, plötsligt hände något som jag var helt oförberedd på. Jag tappade orden och förlorade språket.

Självförtroendet började svikta för att jag inte kunde uttrycka exakt det jag ville. Jag blev allt tystare, ända tills jag tystnade helt.

Det är något särskilt med mitt modersmål, på svenska kan jag hitta exakt de rätta orden, de med rätt nyans och laddning. Jag talar andra språk, något till och med riktigt bra, men jag kan aldrig vara så precis, så exakt, som jag kan vara på svenska.

Mitt modersmål är en oskiljaktig del av den jag är.

När jag skriver krönikor till den här tidningen brukar en idé ta form i mitt inre. Jag leker och prövar ord i någon vecka innan jag sätter jag mig ned och börjar skriva.

Och jag får göra precis som jag vill, till exempel göra som jag just gjorde, börja en ny mening med ordet och. För att skriva är som att måla en tavla, det handlar mer om kreativitet och utforskande än fyrkantiga regler.

Det svenska språket har bara funnits i lite mer än tusen år. Innan dess pratade de flesta skandinaver ett någorlunda gemensamt språk, urnordiska. Att det finns en mellannordisk språkförståelse är lätt att förstå, svenskan är nära släkt med både danskan och norskan, men faktiskt också med engelskan och tyskan.

Det gillar jag, för ett språk befinner sig alltid i utveckling. Det utmanas och förändras dagligen, för varje talat och skrivet ord.

Jag hade turen att födas in i en flerspråkig familj, mina föräldrar pratar tillsammans närmare ett tiotal språk. Historiskt sett har vi alltid pratat olika språk inom Sveriges gränser, enligt forskarna har vi aldrig någonsin varit enspråkiga. När det moderna Sverige föddes på 1500-talet pratade bara hälften av befolkningen svenska. Finska, lettiska och lågtyska har alla varit stora minoritetsspråk genom åren. Redan i mitten av 1800-talet fanns engelska på skolschemat, tillsammans med franska, tyska och latin.

Idag är vår flerspråkighet en tillgång och rikedom, för vi är ett väldigt litet och exportberoende land.

Så jag tycker att vi borde instifta flerspråkighetens dag. En dag då vi tillsammans nyfiket lär av varandra och firar våra gemensamma språkkunskaper.

I en värld, och i synnerhet ett Europa, där avstånden krymper, gränser suddas ut och människor kommer närmare varandra så är språkliga resurser en avgörande konkurrensfördel.

Låt oss nu ta vara på den, på allvar.