Jag tappade hakan

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

De finns, de där stunderna som etsar sig fast och förändrar oss för alltid. Jag minns just den här händelsen så tydligt att jag fortfarande kan känna den i kroppen.

Det var sportlov och jag var tretton år.

Jag kom ut från teatern i West End i London och tappade hakan när jag såg långa rader av skinande Bentleys och Rolls-Royces, med privatchaufförer som skulle köra hem de välbärgade och framgångsrika.

Mitt färdmedel var ett helt annat och låg minst ett kvarter bort. När jag kom fram till tunnelbanan såg jag de som förberedde sig för ännu en regnig natt på gatan, i en smutsig sovsäck med pappkartong som madrass.

Det här var första gången som jag verkligen såg fattigdom och förstod hur orättvist livet kan vara. Tretton år gammal kändes det fysiskt i kroppen och den känslan sitter kvar ännu.

Jag har sett alldeles för mycket fattigdom sedan dess, i Europa, USA och Asien. I afrikanska Namibia körde jag från det välmående södern, där storfarmarna kommer från Tyskland och Sydafrika, till fattigdomen i norr där landets ursprungliga befolkning lever i plåtskjul.

Och nu börjar jag se skillnaderna även här i Sverige. De är inte alltid synliga, oftast gömmer de sig bakom stängda lägenhetsdörrar. 

Men de finns.

Nästan tio procent av de svenska barnen lever i fattigdom eller ekonomisk utsatthet. I en rapport skriver Rädda Barnen att välståndet och välfärden inte längre når alla. Dessutom, ungefär en procent av barnen lever i det som kallas för allvarlig materiell fattigdom.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört de vi röstar på bluddra snömos när det gäller barns rättigheter. En hel del av dem försöker attackera själva ordet fattigdom. Efter lite kvasiintellektuellt svammel brukar de komma fram till den hemmasnickrade slutsatsen att ingen i Sverige är fattig.

Men, fattigdom är ett väldigt relativt begrepp. Forskarna vet att barn som har mindre än alla andra har betydligt sämre möjligheter senare i livet.

En liten kille som blir intervjuad av Rädda Barnen säger “Det är inte så att jag bara vill ha för att ha. De som inte vet något om de populära dataspelen får heller inga vänner.”

Den första januari i år blev FN:s barnkonvention om barnens rättigheter svensk lag.  Nu ser jag fram emot att alla förtroendevalda, oavsett partifärg, ska skrida till handling och göra verklig skillnad i barns liv. 

Det är det ansvaret alla ni som fått våra röster nu har.

Varenda en av er.