Hjältinnan i det tysta

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

När jag var liten var jag i hemlighet avundsjuk på brorsan. Han var nämligen döpt efter en kändis, mitt namn var bara taget ur luften.

Redan som liten förstod jag vikten av att ha ett namn. Kanske är det därför som jag skriver om en professor som till och med kallats för besatt av namn.

En månlös natt för ett par år sedan gled en fiskebåt ut på Medelhavet, ombord fanns fler än tusen migranter. Men överfarten skulle sluta i katastrof, den överlastade båten sjönk och tog med sig nästan alla i djupet.

Just den här natten, just den här mänskliga tragedin förändrade Cristina Cattaneos liv. Hon är professor i rättsmedicin och bestämde sig för att alla migranterna på fiskebåten skulle identifieras.

Professor Cattaneo blev besatt av att namnge de drunknade.

Att sluta sina dagar i en namnlös grav är den största förolämpningen en människa kan utsättas för menar hon. 

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Den ödesdigra resan började i gryningen i en liten libysk kuststad. Den överlastade, namnlösa fiskebåten kämpade mot vågorna, men på kvällen började båten ta in vatten. 

Kaptenen insåg allvaret och slog larm.

Först på plats var ett lastfartyg som, när besättningen tände sina lampor, såg hundratals och åter hundratals skräckslagna människor på fiskebåtens däck. Plötsligt kraschade migranternas båt rakt in i det stora lastfartyget och människor föll ner i det mörka havet.

Bara 28 av dem räddades.

Tidigt nästa morgon möttes den italienska kustbevakningen av en ödesmättad tystnad och hundratals flytande lik.

Då, för sex år sedan, var det politiska tonläget ett annat. Italiens premiärminister lovade att fiskebåten skulle bärgas, alla döda skulle få en värdig begravning.

Det var då telefonen ringde på professor Cattaneos kontor på universitetet. Hon fick uppdraget att identifiera de första liken som hittats. 

Ett år senare bärgades fiskebåten från Medelhavets botten, över trehundra döda kroppar staplades på hög på en militärbas. Det var sommar och de sicilianska termometrarna visade 40 heta grader. Professor Cattaneos personal jobbade i tjugo minutersskift, för att klara värmen och den omänskliga psykiska påfrestningen att hantera alla lik. 

30 000 lösa kroppsdelar transporterades sedan till professor Cattaneos laboratorium. Där började ett stort kriminaltekniskt pussel läggas, ett tålmodigt, metodiskt arbete som fortfarande pågår i det tysta.

Samtidigt fortsätter i genomsnitt fyra människor att dö varje dygn på Medelhavet, enligt FN:s flyktingorganisation. De två första veckorna i år följer samma dödliga mönster.

Jag har alltid beundrat de som kämpar för alla människors lika värde och som lever sin övertygelse. Och de som gör det långt från ära och berömmelse förtjänar än större respekt, som den besatta professorn i laboratoriet på universitetet.

Hon som anser att vi alla har rätt till vårt eget namn, till och med i graven.