Mitt sommarprat

I augusti 2022 var jag inbjuden, för andra gången, som sommarpratare i Radio Falköping. Jag delade med mig av känslan av motgång i livet, hur en motgång kan vara en dold välsignelse och kompassriktningen mot en djupare livsmening.

Lyssna på mitt sommarprat ”Tankar från hängmattan”

Podd med hopp om livet

Den här sommaren har jag upptäckt en fantastisk podcast, Anna & Pekka Podcast – med hopp om livet.

De beskriver själva sin podd som ”Vi pratar om våra egna liv och om oss själva. På allvar men ofta med en lättsam underton. Vi utforskar mänskliga frågor utan att ha de rätta svaren. Vi är övertygade om att öppna ömsesidiga samtal skapar hopp, acceptans och fredliga relationer.

Anna Nörby Gennerud är kommunikationsspecialist som nu studerar psykologi och Pekka Talamo är samtals- och gruppterapeut.

Ta dig tid att lyssna till deras livgivande samtal!

Länk till Anna och Pekkas hemsida

Jag bor vid foten av ett berg

Jag bor vid foten av ett berg dit jag ofta vandrar. Idag var jag där igen, i tystnad, i självvald ensamhet.

Det kändes som om jag, för varje steg, blev ett med omgivningen. Min vandring blev till en ordlös gemenskap bortom mig som människa.

Low res naturwalk 1
Foto: © Pascal Tshibanda, 2017

Andra har upplevt detta före mig.

Stephan Harding, som jag haft förmånen att studera för på Schumacher College i Devon, Storbritannien, beskriver i ”Animate Earth: Science, Intuition and Gaia” hur han som ung doktorand blev ett med hjortarna i Rushbeds Wood utanför Oxford.

Och jag minns första gången jag läste David Abrams ”The Spell of the Sensuous: Perception and Language in a More-Than-Human World” och Aldo Leopolds ”A Sand County Almanac” och deras möten med naturen.

Eller kanske snarare möten med Naturen.

Långt bortom människan, orden, logiken och rationaliteten.

Low res naturewalk 2
Foto: © Pascal Tshibanda, 2017

Något steg från det lilla vattendraget på berget föll min blick på ett löv. Ett hjärtformat löv på marken. Som ett slags hälsning från Naturen självt, från Alltet.

Till mig.

Jag vandrade vidare i tystnad. För varje steg nedför berget förändrades mitt inre, min sinnesstämning. Först gradvis utan att jag nästan märkte det. Sedan allt snabbare och mer påtagligt.

Low res nature walk 3
Foto: © Pascal Tshibanda, 2017

Det var som om jag vandrade in i logiken, ned i rationaliteten och den själlösa reduktionismen.

Bort från berget, från Naturen. Alltet.

Jag märkte det för att min hjärna gick upp i varv. Jag började omedvetet att planera, att lösa.

Inte längre bara vara.

Nere vid asfalten och betongen var känslan från berget, från stigen, från vattnet borta. En klok vägledare i mitt liv sade en gång ”Men, från och med nu vet du alltid vägen tillbaka.”

Den meningen bär jag med mig.

Alltid.

Funderingar en lördagsmorgon

Skärmavbild 2017-03-25 kl. 08.33.44
Foto © Pascal Tshibanda

Vi människor tenderar att se våra problem och vår växtvärk i livet som om de bara tillhörde oss själva, men vi är alla inneslutna i betydligt större system. Vi är sammanlänkade i ett omfattande nät av olika relationella system som i sin tur består av mindre system, undersystem.

Upplevelsen av vår existens, våra liv, är beroende av kvalitén i våra relationer med andra.

Den första erfarenheten av att tillhöra ett system är oftast familjen. I den bästa av världar kan familjerelationer vårda och ge oss näring, vägleda och värma oss, ge mening åt våra liv.

Men ibland är det också tvärtom. Eller både och.

En medvetenhet om att vi är sammanlänkade skapar i sin tur medvetenhet om hur vi relaterar till andra i de olika system vi tillhör, vår ursprungsfamilj, vår nuvarande familj, vår arbetsplats eller grupper av människor med vilka vi delar livserfarenheter.

Denna medvetenhet gör det också lättare att uppleva en känsla av delat ansvar för vad som händer i våra liv som individer och som en del av familjen eller arbetsgruppen. En enda människas handling har effekt på alla i systemet, och kan, positivt eller negativt, faktiskt påverka i generationer.

Så, att ha en systemisk syn, eller enklare uttryckt, att se människan som innesluten i ett nät av olika relationella system och undersystem, skapar bredare och mer komplexa bilder av våra medmänniskors liv. Det skapar ett landskap rikt på olika möjliga förklaringar och berättelser om människor, som i sin tur kan skapa mening och förståelse för till i förstone oförklarliga beteenden i nuet.

I detta landskap växer långsamt en djupare förståelse fram, av både oss själva och andra. Och att verklig dialog är ett ständigt pågående flöde, med eller utan ord, mellan oss medmänniskor.

Se Sara Rozenthuler, psykolog och författare till boken ”Life-changing conversations”, prata om ett systemiskt förhållningssätt, till dialog och till livet.