Jag, en terrorist?

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Det verkar som om svaret på den frågan är: Ja, det går inte att helt utesluta. Jag skriver de här raderna på Frankfurts flygplats. Det är andra gången på bara någon månad som jag mellanlandar här. Och bägge gångerna har jag förts åt sidan och polis tillkallats.

Det brukar ta några minuter och sedan kommer två mycket bistra tyska poliser beväpnade med k-pist. En av dem ställer sig vid sidan om mig, alldeles för nära, och stirrar. Den andre bläddrar i mitt pass och söker igenom min väska. De pratar tyska sinsemellan, ett språk jag knappt förstår. Ingen tittar mig i ögonen och det skapar ett ännu större avstånd mellan oss.

Det här händer inte bara på flygplatsen i Frankfurt, det händer mig i München, Paris, Madrid, La Coruña, Chicago, Amsterdam och flera gånger på Landvetter. Jag kan göra listan hur lång som helst.

Mönstret är detsamma. Jag förs åt sidan, jag kroppsvisiteras. Jag tvingas svara på frågor: Vart kommer du ifrån? Vart är du på väg? Vad jobbar du med? Vad är syftet med din resa? Hur har du råd med en sådan kamerautrustning? Är det här ditt pass?

Jag forskar och min forskning handlar om de berättelser vi berättar om varandra i samhället. De vars röster vi inte med självklarhet lyssnar på. I mitt fall om de människor som tvingats fly sina hemländer för att finna trygghet i Sverige.

Jag är på många sätt en enormt priviligierad människa, åtminstone i jämförelse med många av de människor som min forskning handlar om. Men samtidigt inser jag att vi har en sak gemensam. Vi tillhör de misstänktas skara. Vi är de ‘andra’. De potentiellt farliga. De som måste kontrolleras och identifieras en extra gång.

Och att skälet till att misstänksamheten riktas mot just mig är enkel, min hudfärg.

Jag tror jag kan lova att tullen och säkerhetspersonalen på alla flygplatser jag räknat upp har fina styrdokument om likabehandling, mot diskriminering och rasism som de kan plocka fram om de blir tillfrågade. Ifrågasatta. De har säkert också fått gå kurs i ämnet.

Men poängen med fördomsfull misstänksamhet och främlingsfientlighet mot medmänniskan är att den extremt bra på att förklä sig, gömma sig bakom en putsad fasad.

Och därmed är den väldigt lätt att bortförklara eller till och med förneka.

Det kanske till och med är så att det är bara vi som drabbas av den som faktiskt kan säga att den existerar.