Och nu då?

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Så många som fyra av tio svenskar har jobbat hemifrån eller på distans under pandemin, visar siffror från Statistiska Centralbyrån. Nio av tio av dem vill fortsätta att göra det.

När viruset spreds över världen förändrades vårt sätt att jobba, kanske inte över en natt, men på bara några veckor. Själv skapade jag ett distanskontor hemma i Falköping och började leda möten i mysbyxor, med kaninen i mitt knä.

Coronapandemin har förändrat arbetssättet för många, både för oss som har kunnat jobba hemifrån och för de som inte har haft den möjligheten.

Jag är personligen en människa som får mycket energi i mötet med andra. Så, för mig har hemarbete inte varit det allra bästa. Jag tycker att det är en svår balansgång att inte hamna i diket där jobbet och privatlivet blandas ihop, där alla gränser mellan jobb och ledighet suddas ut.

Jag har saknat snacket runt kaffeautomaten och i lunchrummet. Alla de där enkla, spontana mötena där vi delar livet och jobbets klurigheter med varandra.

Jag trivs på kontoret.

Men, samtidigt har jag lärt mig att jag och mina medarbetare varit minst lika effektiva trots att vi suttit utspridda i landet. Det har inte bara funkat, det har till och med blivit minst lika bra.

Jag har också hunnit föreläsa i Norrbotten utan att åka dit och under våren och hösten ska jag leda en mötesserie för en hel region från mitt hemmakontor.

Jag tror att det är just nu som vi alla måste stanna upp och tänka till. Pandemin har tvingat oss till nya arbetssätt som visat sig funka. Nu kan vi inte bara kasta ut de lärdomarna och återgå till det gamla vanliga igen. Frågan vi måste ställa oss handlar om vad i detta som varit bra och som är värt att behålla?

Nu är det dags att på allvar börja fundera på hur framtidens arbetsplats och arbetsliv ska se ut. Måste verkligen alla vara på plats varje dag? Eller finns det möjligheter att arbeta på distans? Är en hybridlösning ett alternativ? Där några jobbar på plats och andra på distans.

Och, när vi möts fysiskt behöver vi mötas på nya sätt. Hur ska det då gå till?

Jag menar att det är dags för oss att verkligen våga tänka nytt, innovativt och flexibelt. Nu är tiden här för att utmana gamla cementerade uppfattningar om hur och var ”riktigt arbete utförs”.

Framtidens arbetssätt kan faktiskt betyda att företag och organisationer inte behöver så stora kontorsytor, och när människor inte reser till jobbet varje dag så behöver samhället inte bygga så många kostsamma vägar eller järnvägar.

Jag är helt övertygad om att de arbetsgivare som låter sina medarbetare då och då jobba från caféet, från parkbänken eller sommarstugan tillhör framtidens vinnare.

En sak är säker, det finns inte en enkel lösning som passar alla, det som funkar bra idag kan behöva en annan lösning imorgon. Men, just nu är tiden den rätta för att fundera på hur vi verkligen kan skapa ett smartare, bättre och mer livstillvänt arbetsliv.