Fritidslinjen och gratisjobbarna

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

I kroppen kändes det som om han hade stigit upp innan solen, sedan körde han flera mil för att vara på plats först av alla. Döttrarna skulle simma. Han skulle vara funktionär, sköta kiosken, städa och se till att allt var klappat och klart klockan åtta på kvällen.

Han ringde mig. Jag kunde inte svara utan att sätta ned den tunga vattenhinken som självklart skvätte ner mina redan smutsiga byxor. Jag var inte i en simhall i Sörmland som brorsan, jag var på en ridsportsanläggning här i Skaraborg.

Jag hade stigit upp lika tidigt och sett till att ponnyn lastats, att schabrak, träns, grimskaft, hjälm och sadel packats enligt dotterns noggranna instruktioner.

Jag och brorsan är inte unika, fler än hälften av svenskarna jobbar ideellt. Utslaget på alla i hela landet så lägger vi i snitt två arbetsdagar per månad på att jobba gratis.

Sveriges alla gratisjobbare skapar en omsättning på 150 miljarder kronor. Varje år.

Så, nu tar jag chansen. Istället för att prata om arbetslinjen så tar jag tillfället i akt att prata om fritidslinjen. För jag menar att vi gratisjobbare gör Sverige till ett väldigt mycket bättre land.

Ideellt gratisjobbande handlar om att göra saker tillsammans för ett högre, osjälviskt syfte. När vi gratisjobbar så bygger vi samhälle, vi skapar förtroende och gemenskap.

Jag ser det när jag tittar på knattarna som spelar boll i Gudhem medan kossorna rofyllt tittar på. De kommer både från stan och så långt bort som Damaskus, Valtorp och Mogadishu. Killar och tjejer spelar tillsammans.

fotboll

Foto: Pascal Tshibanda
På byråkratsvenska så skapar de socialt kapital. Vi vuxna pratar om integration, barnen är redan i full gång med att integrera med hjälp av en boll.

Engagemanget i föreningslivet och folkbildningen är grunden för mycket av det nyskapande som har förändrat och förbättrat Sverige. En hel del av det som vi idag tar för självklart startades av ideella krafter, som hemtjänst, barnavårdscentraler och bibliotek.

Det är detta engagemang, detta gratisjobbande, som gör att vi känner oss delaktiga i skapandet av det som är det viktigaste vi har tillsammans, vårt gemensamma samhällsbygge.

Så, nästa gång du står där i idrottsföreningens kiosk och säljer korv, städar ett smutsigt golv, fyller på vattenflaskor, spikar upp något som trillat ner eller mockar efter en häst, tänk då på att du är en del av något större.

Något som vi inte klarar oss utan.

Något som är livsviktigt.

Det är därför vi behöver prata mer om fritidslinjen, för den handlar om livet självt.