Nationalism i kilt

Krönika publicerad i Skaraborgsbygdens Tidning

Jag satt för några kvällar sedan runt en brasa ute på den brittiska landsbygden ihop med en grupp forskare. Vi förde ett lågmält samtal om läget i världen, i synnerhet om den mänskliga tragedin i Syrien.

– Jag är en stolt nationalist, sa hon plötligt och tittade med pliriga ögon på oss i väntan på en reaktion.

Hon är född i Skottland, en stolt skotska som röstade för självständighet i valet häromåret. När skottarna pratar om sitt land dröjer det inte länge innan slaget vid Bannockburn 1314 nämns. Efter det var Skottland i princip ett eget land fram till 1707 då det blev en del av Storbritannien. På 1970-talet hittades olja och drömmarna om självständighet vaknade till liv igen. Strax innan millenieskiftet öppnades Holyrood, Skottlands eget parlament, i Edinburgh.

Jag har varit i Holyrood och jag har träffat många skotska nationalister, så jag förstod vartåt min forskarkompis var på väg i sitt resonemang. Skottarna är nämligen inte som svenska nationalister som ju alltid har full sjå med att inte höja högerarmen när de pratar.

– För mig är skotsk nationalism detsamma som jämställdhet, rätten för homosexuella att gifta sig, att bekämpa fattigdom och att satsa på utveckling av miljövänlig energi, sade min kompis där vid brasan.

Den skotska regeringen leds av en kvinna, har elva kvinnliga ministrar och en Europaminister som är muslim. Nyligen började regeringen i Edinburgh att träna syriska kvinnor på gräsrotsnivå för att det ska finnas fredsbevarande kunskap i landet när det fasansfulla kriget är över. I över hälften av Skottlands kommuner bor nu syriska flyktingar och skottarna har aldrig hört talas om hittepåordet systemkollaps.

– Att vara skotsk nationalist är att bry sig om sina medmänniskor, både i Skottland och i resten av världen, förklarade min forskarkompis den där kvällen.

Skottland är fortfarande en del av Storbritannien, lär nog så förbli och kanske är det bra nog så. Men det viktigaste är kanske inte självständighet på pappret, utan att människor i lokalsamhället går samman för att skapa kraft för att hjälpa varandra med livets utmaningar. Och det samtidigt som man bryr sig om sina medmänniskor på andra håll i världen.

Så är det i Skottland.

Så resonerar fortfarande majoriteten av oss här i Sverige.

Det är något som är värt att kämpa för. Varje dag.